Bakgrund
Denna blogg var tänkt skulle handla om tre av våra riktigt stora favoritmärken, men sedan spårade jag nog ur och fortsatte testa det ena & andra.
Förutom olika skivspelare och förstärkare så blev det inte bättre än att jag gav mig på lite fler högtalare av olika art också. Mer om detta i en annan blogg.
Det blev kanske lite rörigt men jag hade väldigt roligt under denna testperiod i alla fall. Mats kommer bistå med lite kloka ord också så det kanske ordnar upp sig.
Så håll till godo folk, och jag hoppas Ni gillar
....
De tre huvudaktörerna (Det finns bloggar om resp märke att läsa samt finns specar på vår hemsida under Högtalare, Golvhögtalare att läsa mer om)
Hörning "Zeus" (93,000kr)
Meyer Tonapparate "Yonna" (115,000kr)
Tobian "10HC" (265,000kr, Dessa begagnade: 100,000kr)
Vi har tidigare skrivit om många av dessa högtalare. Klicka vidare på länkarna nedan för mer info.
https://lasseshifi.se/blogs/news/unika-hogtalare
https://lasseshifi.se/blogs/news/tobian-sound-systems
https://lasseshifi.se/blogs/news/horning-hybrid-systems-en-osannolik-hogtalare
......
Kort presentation
Hörning Zeus
Tommy Hörning kommer från Danmark och han har totalt 4 modeller som bygger på exakt samma koncept. Utgångspunkten är ett bredbandselement från Lowther, men här i en lite annan version. En konding som filter till diskanten som är en kon-diskant (låter extremt bra, även Eryk S Concept har brukat den principen med stor framgång ljudmässigt). I övrigt är högtalarna helt filterlösa. Basarna i denna modell består av 2 st 6,5" som sitter riktade bakåt, allt i en horn-konfiguration. De tre storebröderna har 8" basar och fler, som ger än högre kvalitet i ljudet (inte bara mer bas) 95dB verkningsgrad.
Meyer Tonapparate "Yonna"
Nu är vi i Tyskland, Uwe Meyers handgjorda kreationer. Här finns två serier samt en "värsting". Yonna är den största modellen i det man kallar bakladdade horn. Sedan finns ventilerade kabinett där Model 50 är den finaste. Värstingen är en frontladdad horn kreation med DSP-subwoofer.
Förutom Yonna har vi också Model 50 för demo (fast i Umeå). Båda har en kompressordriver till diskant och papperskon, Yonna en 10" med Ferrit-magnet och Model 50 en 11" med Alnico-magnet. De har 97 resp 98 dB verkningsgrad.
Tobian Sound Sysyen 10HC
Gunter Tobian heter mannen bakom dessa högtalare och dessa högtalare är tillverkade i Schweiz. Här finns tre modellserier, HC , FH och nya Ref.
Vi ska fokusera på HC, som står för Horn Coax, och 10 för 10". I denna serie finns också 12HC och 15HC som vi också haft som demo tidigare. Om Ni tror man får mer bas med större element och låda har missat poängen helt. Man får marginellt mer bas, men man får ÄN mer inlevelse och känsla, ja, mer MAGI helt enkelt.
Förutom att elementen och lådan, bakladdat horn, blir större så är uppbyggnaden identisk. Högsta kvalitet på allt. Tror det bara sitter ett lågpassfilter i den, i alla fall sitter här också en kompressor-driver till diskant och 10" papperskon. 98dB verkningsgrad.
Just denna modell har gått i träda i sortimentet för att man sålde så lite av den och man behövde beställa hem så många trattar (som bara passar på denna modell) så det blev ingen ekonomi av det. 10" finns dock i de andra serierna. FH-serien tillkom egentligen bara för att Gunter ville ha än mer magnet i kompressor-diskanten och då funkade det inte med en Coax-lösning. Så FH-serien har än mer inlevelse men till ett pris av att sakna den exakta punktformigheten som Coax har.
Detta exemplar är begagnat och ägs av en kund till mig, därav ett pris som gör att den får vara med i detta lilla "Race", men kanske lite utom toto, då ord.pris är eller var 265" och med dagens krona säkert än mer.
Systemet
Ja, här tänkte jag snabbt berätta om det system som jag använt inför denna jämförelse.
Som signalkälla har jag alternerat mellan Gold Note Pianosa (36") med den helt nya pickup-modeller Giotto (28") från samma tillverkare. Skivspelare 2 är min gamla Thorens TD124 med en ännu äldre SME 3009 tonarm som vi monterat en helt modern topmodern-pickup från Ortofon, Winfeld Ti (60"). Båda spelarna är kopplade till samma eminenta Riaa-steg från Gold Note PH-10 (20").
Som förstärkare har jag först kört med Fezz Audios Mira Ceti 2A3, (41") på 2x3 watt. Där körde jag Pianosa-spelaren genomgående (mest neutral och har lite mer upplösning och djupbas). Efter att även ha testat en "vanlig" men lättdriven högtalare, Penaudios Alba Lumi som också funkade på 3 watt men blev lite snäll i kanterna, fick jag för mig byta till en lite starkare rör-förstärkare, Jadis I35 (107") och då blev det kärlek.
(Denna I35 kan konfigureras med lite olika slutrör, typ KT88, KT120, men jag bytte alla rör till Golden Lion (KT77), lite lägre effekt men med mera ton, så den har en uns av värme i sig. Efter den körningen fick jag ju lov testa de andra tre högtalarna med I35 också, för att kolla skillnaden om inte annat, vilket blev lyckat.
I det läget hade jag tok-kört lite av alla fyra skivspelarna in house som ändå står uppkopplade, men jag insåg att det inte var realistiskt eller meningsfullt heller för den delen. Så när jag då körde Race 2 med I35 istället för Mira Ceti så passade jag på köra samma sida två gånger, med dessa två olika skivspelare också.
För att göra detta rationellt och att komma ihåg, så körde jag en sida med Yello och en sida med Tom Waits. Jag gjorde dessutom noggranna noteringar för resp högtalare och signalkälla.
Kablaget var det vanliga, Bertram & Lasses FLOW samt strömlist och jordning från Puritan. Racket är såklart NEO, dessa produkter är både prisvärda och med fullbra prestanda .
Rum
Såklart påverkas detta test utifrån rummets begränsningar för respektive högtalare. Då jag har ett knäppt golv så brukar det vara svårt få till den rätta basen. Nu kan jag dessa högtalare sedan tidigare så jag visste också ungefär hur jag skulle rigga dem. Jag kan ju också rummet och hör dess påverkan vilket jag tagit hänsyn till.
Första rundan med Fezz Mira Ceti så fick jag bara till Yonna, som verkligen trivdes och spelade ut på ett sätt jag aldrig hört dem tidigare.
Men med I35 och lite trixande fick jag Zeus att spela grymt, med ganska mycket extra toe-in så kopplade dem rummet så det blev riktigt magiskt och basen blev snabb, djup och dynamisk så resten också steg rejält i prestanda.
Med 10HC fick jag göra lite likadant och då kom basen till en duglig nivå. Såklart spelade denna med allra mest inlevelse på sitt sätt men den kan upplevas lite len tonalt sett. Jag var nöjd med resultatet efter lite spelande och alla tre paren gjorde sig rättvisa utifrån detta rums möjligheter.
Bas
Det är lätt fokusera på bas när vi talar om denna typ av högtalare och det är klart, ingen av dessa spelar med full energi till 20 Hertz. Så den som fokuserar mycket på orgelmusik så kan nog kanske titta mer på våran XS85 från Gold Note.
I alla fall, alla dessa högtalare har ett gemensamt problem, inspelningstid samt att de måste spelas på lite för att komma igång. Yonna lät för illa när den kom, jag nästan grät, bas fanns överhuvudtaget inte alls. Nu har den en fyllighet, rondör nästan så att man bara njuter och blir glad. Hörning säger 1000 timmars inspelning, men vi vet inte hur länge vi spelat på dem nu. Vissa dagar vill de inte alls och då låter det skit, andra dagar så är magin där, big-time. Tobian är likadan och just denna modell har inte alls fått den inspelning den skulle behöva, och det är främsta basen som släpper och gör högtalaren mer homogen.
Här skulle jag vilja citera en kund som just äger ett par 10HC och som säger efter att jag förklarat att en kund lyssnat men saknat lite bas:
"Det var trist att läsa att kunden tydligen inte är redo för att prioritera musikens kärna, eftersom han tydligen var missnöjd med ”basen”. Jag kan efter 1 år berätta att när det verkligen finns bas på en inspelning så presterar 10HC utomordentligt tydligt och djupt i basen. Saknas bas i inspelningen så är 10HC tyst. Detta som positiv
skillnad mot många andra högtalare som har en sladdrig bas som alltid vill bullra/bluddra till det även om där egentligen inte finns någon bas att återge.
Så kunden var tydligen - tyvärr - inte mogen för Tobian-ljudet. Och det kan jag förstå ifall en kund bara vill ha lite mjuk basmättad musik någon gång per vecka. Själv sitter jag 2 timmar vareviga kväll limmad i musikrummet, och upplever konsertsalens ”svarta” akustik, gitarrens klang, trumpetens heshet och sprödhet och saxofonens
bräkande så att jag aldrig vill sluta lyssna. Jag tänker aldrig mer ”bas eller inte” utan jag lyssnar på det egendomligt uttrycksfulla ljud som kommer ut ur 10HC. (dock först efter 1 timmes uppvärmning av anläggningen, tyvärr).
Så när kunden inte är redo/villig för att ta in hur musik kan låta live/akustiskt så är det ju hopplöst att marknadsföra Tobian. Kunden vill ha det softa ljudet och inte uppleva t ex råheten och skärpan av en stråke mot en cello."
Poängen här är nog att denna typ av högtalare kräver en viss tids inlärning och såklart är det så, som denna kund poängterar, att denna typ av högtalare inte passar alla. -Nu var det ju så olyckligt att just dessa 10HC inte var spelad på länge och sannolikt aldrig riktigt inspelad heller.
Jag skulle kunna tänka mig att denna "missnöjda" kund kanske skulle ha gillat de andra två bättre då de är lite enklare ta till sig. Så det finns många faktorer, även denna kunds rum & anläggning är ju såklart sådana faktorer också.
....
Test
Jag har analyserat dessa högtalare med hjälp av tre olika diagram samt två olika markeringar för respektive skivspelare med I35 först. Allt för att hjälpa mig komma ihåg.
Kladdigt värre
Prestanda
Hörning Zeus med jämförelse Yonna & 10HC
En homogen högtalare med bra coherence, bra fokus, som de andra också har. Diskanten drar åt det klarare hållet utan att någonsin bli agressiv. Detta gäller de andra också men de har en lite annan karaktär då de har kompressor-diskanter.
Perspektivet är bra, det mesta mellan högtalarna men drar mot lite laidback eller soundstage upplevelse.
Basen känns naturlig men inte helt tight utan det finns lite värme/öppenhet där. Här skiljer sig ju 10HC som är supertajt vs Yonna som är av mer öppen och odefinierad karaktär (OBS! det betyder inte dålig).
Frekvensområdet upplevs utökat då diskanten aldrig faller av känns det som. Basen är både djup och fyllig och känns som den gräver rejält djupt om man riggar den rätt i rummet.
Här känns de andras kompressor-drivers om än lite mer detaljerade i diskanten och 10HC verkar ha en snäppet bättre variant än Yonna. Alla diskanterna integrerar ypperligt med resp bas-element och fas-problematiken verkar heller inte finnas där.
Tonklangen upplevs dra åt det lite varmare från nästan neutral. 10HC är i andra spektrat med en kall och len karaktär, utan att det stör egentligen, bara den blir inspelad. Yonna färgar mest, här snackar vi värme och fyllighet, mer makro än mikro, men på ett skönt sätt.
Zeus- Aristotle -Eufrodite ....Hur skiljer dem sig?
Här får Mats kommentera som har alla tre modeller hos sig i Umeå;
Jag har haft förmånen att husera tre av fyra Hörning-modeller en längre tid, så jag vill nog påstå att jag kan dessa vid det här laget. Om vi börjar längst ner, med Zeus, så har vi en riktig pärla, och förmodligen det bästa man kan köpa i prisklassen. Zeus är en musikalisk allätare som inte är kinkig med förstärkarval eller placering, även om det finns en hel del att hämta om man lägger ner lite tid med uppställning. Formatet är toppen och passar allt från små till medelstora rum, men framförallt är det prestandan som imponerar. Den spelar med en otrolig öppenhet, utan att bli påfrestande, och kan morra till ordentligt i basen. Rösthantering och rumsinformation är underbart naturlig och helrätt. Vad mer behöver man? Ja, har man ett lite större rum behöver man mer konarea, och det är precis vad man får med Aristotle. Här får vi två 8"-basar per sida och ett lite större kabinett. Aristotle gräver lite djupare i basen, men det är inte där den stora vinsten ligger, utan snarare handlar det om att den spelar mer lättfotat och ljudsätter rummet mer och bättre än lillebror. När vi sedan tar steget upp till Eufrodite blir det andra bullar. Här får vi återigen lite större kabinett och två extra 8"-basar per sida, så fyra basar per högtalare. Helt klart mer och djupare bas, men framförallt så tar vi ett ordentligt kliv uppåt i prestanda överlag. Eufrodite är high end på riktigt och på alla parametrar, dock helt utan att tappa de saker som gör Zeus och Aristotle så bra. De är homogena och har en väldigt fin naturlig klang och klarar verkligen all sorts musik, grisig punk och metal inräknat. Varför Eufrodite är så mycket bättre än Aristotle vågar jag inte ens försöka förklara, men den gör helt klart så mycket rätt, och börjar vi prata pengar så presterar den långt över vad många av konkurrenterna gör i samma prisklass. Att de dessutom gör det med en relativt enkel rörförstärkare som Fezz lilla 2a3-pärla är bara en bonus!
Meyer Tonapparate Yonna
En skön gubba-högtalare med mycket karaktär, både design och ljud-mässigt kan jag tycka. Jag är bara så kär i denna skapelse, då jag gillar hela konceptet. Har också kört den med TSI300 (transistor först 2x150 watt) med mycket gott resultat, men visst trivs den bäst med rör. Dock skulle jag vilja ha en rörförstärkare utan extra värme, Air Tight eller kanske ett billigare alternativ från Fezz Audio, Silver Luna Prestige eller någon med KT88 rör.
Ljudbilden är lite av den mindre karaktären, vilket jag personligen kan gilla. Med TSI300 hade jag en grymt djup i soundstagen, vad det berodde på är oklart. Trots att denna har lite varm framtoning och utan skjuta detaljer på dig så är diskanten klar och utan avrullning (hörbart iaf), vilket gör hela anrättningen så spännande då det aldrig blir tråkigt lyssna på musik.
Tycker den klarar nästan all musik, värsta heavy metal är nog inte så lyckat kan jag tro.
Yonna - Model 50 ....Hur skiljer dem sig....
Här får också Mats kommentera som kan Model 50 bättre än mig;
Model 50 är ett litet stycke trähantverk som man bara måste älska. Vi pratar ofta om magi när det gäller prylar, och Model 50 är ett perfekt exempel på detta. Det finns något alldeles speciellt i den här högtalaren som är svårt att sätta fingret på, och när man hör det bryr man sig inte om förklaringen heller. Axlarna sjunker ner och man bara njuter av musiken. Spelar du jazz eller akustisk musik, så är det här lite av en slutstation. Den gör alla rätt och spelar med en så fin träig ton att man bara smälter. Måste upplevas!
Tobian 10HC
Ja, här har vi tuffingen i gänget, inga kompromisser men heller aldrig jobbigt svår lyssna på, tvärsom. Denna har den allra finaste av diskanter av dessa tre men ändå blir den aldrig aggressiv. Basen har vi ordat om, tight men med en kvalitet de andra inte når upp till, vad gäller definition etc.
Fullt fokus med ljudet framåtlutat så här hålls man alert. Frekvensmässigt känns diskanten utökad utan att runda av, bas finns när det behövs och förvånansvärt djup bas också, men ingen rondör. Mellanregistret är såklart med dess detaljer och dynamik det man faller som en fura för. Jag läser mina noteringar och ser jag skrivit live-känsla, "space" med bredd och höjd. Vidare står det kropp i mellanregistret, inte hårt ljud samt upplevs den som "no distortion" med en total om mycket Magi.
Mycket närvaro, men helt neutral är den inte, om Ni nu söker det så tror jag de flesta högtalare av denna typ spelar mer på känsla/hjärta/live är på neutralitet/hjärna. Återigen en inlärningskurva och som alla inte kommer gilla, men många, om de får chansen.
10HC-12HC-15HC....Hur skiljer dem sig
Som nämnts ovan, det är inte så värst mycket mer bas, men mer kvalitet i basen och hela registret. Störst skillnad är det med 15",l då är det ren Magi må jag säga. Att de sedan är stora som kylskåp är en annan fråga. Men för den skull är 10HC ingen kompromiss utan gör det mesta likadant som sina storebröder, man får bara mer av allt men på precis samma sätt (tonalt) dock mer dynamik och mikrodetaljupplösning.
Tillägg från Mats:
Tobian tillhör kategorin högtalare som gör något helt unikt. Varje gång jag hör dem slås jag av den otroliga närvaro och nerv de presenterar. I mitt tycke är de raka motsatsen till mycket av modern high end, som alldeles för ofta blir för kontrollerad och stram. Med Tobian blir det full inblick i musiken och DET är beroendeframkallande. Precis som Lasse skriver, har alla tre modellerna samma grundkvalitet, och precis som med Hörning, får man bara mer av det goda ju högre upp i modellprogrammet man går.
.....
Slutsatser
Ja, vad säger man, tre högtalare med helt olika karaktärer, alla tre favoriter jag verkligen gillar av hela mitt hjärta. Kanske är Zeus den som man aldrig kommer tröttna på, då den känns mest ofärgad utan att bli tråkig.
Varför denna typ av högtalare egentligen?
För mig ger dessa högtalartyper en helt annan känsla av live-konsert, med grym dynamik och öppenhet så få traditionella högtalare mäktar med. Vi har nu presenterat den halvan av vårt högtalarsortiment som är av den lättdrivna / horn-sorten. Vi har såklart också traditionella högtalare som också är bra, men på ett annat sätt.
En annan fördel med lättdrivna högtalare är val av förstärkare blir lättare och billigare, då man inte behöver så mycket effekt, bara kvalitet.
Hörning Zeus
Den mest " neutrala" av dem. Den som klarar all sorts musik bäst, den som är mest flexibel för förstärkeri också. Zeus fixar Toccata med Bach fick jag höra idag...Så den spelar mest djupbas av dessa tre.
Zeus är också väldigt lättplacerad och bråkar inte mycket med rummet (så även de andra två). Visst kan ett väldigt stort rum göra att Zeus kommer till korta, så är det och det gäller nog de andra med, men man blir ändå förvånad hur pass mycket de klarar.
Jag har kört Hörnings tre modeller här hemma och jag kan bara säga att Eufrodite är mitt val. En av de bästa jag haft här hemma. Trodde inte Zeus skulle kunna spela så pass mycket bas som Eufrodite men det gör de, nästan...grymt.
Meyer Yonna
Lite av den fula ankungen som växt till sig och blivit en svan. Från att jag direkt ogillat den till att nu bara älska den, med sin charm och värme. Av dessa tre i mitt rum så blir Yonna mitt val. Det mest färgade alternativet, som ändå lirar med 150 watt likväl som 3 watt, med olika karaktär, men som jag gillar oavsett. Här tror jag en del kommer älska andra fnysa åt den, lägg därtill designen som är mycket speciell. Gillar du Yonna kommer du gilla Model 50 också, då de är ljudmässigt stöpta i samma form, men med lite olika tvist och design.
Tobian 10HC
Som sagt, jag har kört hela HC-serien men även haft 12FH här hemma på demo. Visst är Full Horn ett snäpp till vad gäller upplösning med jag kan också gilla Coaxens (Horn Coax) extra homogenitet. Du bör sitta lite längre ifrån med FH-serien vs HC-serien. Mitt val är enkelt, 15HC, vilken perfekt kompromiss, tyvärr till ett pris också.
Så stora Hörning och Tobian, är väl de som slår Yonna då, om inte familjens egen Model 50 är ett snäpp till?
Förstärkare & systemtänk
Ibland får man tänka om och framför allt inte vara så kategorisk. Här lärde jag mig att en stark 3-wattare driver det mesta och att mer effekt fungerar, även på lättdrivna horn-högtalare. Ex. så har 10HC kunden en stor kraftfull McIntosh MA352 hybrid ( 2x100watt) som fungerar perfekt till hans Tobian. Så man skall inte bara förutsätta att man måste ha en rör-förstärkare och en låg-effektare bara för man tänker köra någon av dessa storheter till högtalare.
Vill man av någon anledning inte köra rör så kan jag varmt rekommendera Lavardin eller en hybrid från Pathos eller varför inte Gold Notes lilla IS-10. Det finns möjligheter men det viktiga här är att man sätter en ganska hög kvalitetsnivå på alla länkar i systemet för att få ut magin ur dessa skönheter, för det kan dem.
Andra Horn-lösningar in House JBL
4367 (210") -4349 (107") - 4309 (27")
JBL:s serie av studiomonitorer har levt länge och gradvis förfinats genom åren. Minstingen 4309 är nyast och tar konceptet till det lilla formatet. Den är som en normalstor stativare, men har kvar det där omisskännliga JBL-soundet. Det låter live och förvånansvärt stort, med tanke på det blygsamma formatet. Är du i Umeå ska du sätta dig vid baren på restaurang Tapas och avnjuta 4309. Stans bästa sweetspot!
4349 är modellen jag spenderat minst tid med, men här blir basen 12" och hornet större. Här växer hornen i pannan och volymkontrollen åker gärna upp ett par snäpp. De gillar att spela högt, men har samtidigt inga problem att spela städat och snyggt, även på låg volym.
4367 då, hur är den? Rent tekniskt har den större diskant, större horn, 15"-bas och större kabinett. Det här är en stor och tung pjäs, och som den spelar! Om du fått för dig att du inte gillar hornhögtalare ska du provlyssna 4367. Här finns allt man kan begära. Upplösning, dynamik, ton, you name it. Basen är rapp och alert och spelar alldeles tillräckligt djupt för de flesta. De tar dessutom rummet i stenhårt grepp och ljudet bara flödar ur dem. Placeringsmässigt är de rätt så obekymrade att leva med. Har du plats i rummet, kommer de spela.
Vi ska även passa på att belysa att JBL gillar effekt, och så även dessa lättdrivna burkar. Jag har matat dem med 500watt per kanal och de bara växer med effektstyrkan. Helt olikt övriga högtalare i det här reportaget.
Andra lättdrivna högtalare
Penaudio Alba Lumi
Kunde ju inte låta bli att testa ett par traditionella två-vägare med basreflex som jag vet är bra, även i detta sammanhang. Som de flesta lättdrivna högtalare så blir de lätt lite spralliga och dynamiska och roliga med klara rock. live-känsla inbyggt. Jag började köra dessa på Mira Ceti om 3 watt och det lirade men det blev lite snällt och de flesta av våra kunder som köpt Alba Lumi har också köpt Gold Note IS1000 integrerade transistor förstärkaren med mycket gott resultat. Så det var då jag kom på att byta förstärkare till I35 från Jadis. Detta blev en riktigt rolig kombo, inte lika fräsig som med IS1000 skall erkännas men nu blev den lite varmare i tonen och kändes lite som en mer mogen bekantskap. Otroligt hur nära denna kom att spela vs de tre testade, speciellt Zeus och Alba Lumi var nära i ljudkaraktär, där Zeus dock kunde steppa upp ett snäpp på alla parametrar, djupbasen inte minst. Men med tanke på det pris vi begär för dessa Alba Lumi -30" så skulle jag säga de är ett kap. Dock bör man jobba med dem mot bakväggen för optimal basåtergivning.
En kul upplevelse och ett bra sätt få lite perspektiv i testandet samt rensar man hjärnan till noll-läge igen.
----
Val
Skönt slippa välja av dessa tre, Penaudio är snäppet efter men med hedern i behåll. Jag vet att jag får mest magi med 10HC, jag vet jag får mest känsla med Yonna men frågan är om inte Zeus är den optimala kompromissen som man lever längst med?
Ditt val?
....
Nästa blogg (tror jag) ...
Vinylskivspelare med Gold Note-fokus.
.....
Ses vi Umeå?
Är där 24-28/8, demo lördag 24/8 och Onsdag 28/8
Mvh
Lasse