Hej igen
Tänkte lika bra fortsätta orda om förstärkeri, vi började ju så fint med försteg och då blir det ju logiskt fortsätta med slutsteg och avsluta med Integrerade förstärkare.
Först tänkte jag att det här med slutsteg är väl en enkel sak att avhandla, men så började jag fundera på alla olika varianter och effekter och anpassningar både framåt och bakåt. Så nu vet jag knappt hur jag tar mig ur detta, och framförallt inte gräver för djupt i det tekniska.
Så
Hur börjar vi då?
Historia
En superförenkling av detta är att från början körde man med rör, transistorn slog väl igenom i vår bransch rejält på 70-talet. Från början körde man Mono (Läs gärna Quad) och då behövde man bara en högtalare och ett slutsteg. När sedan stereo kom så adderade man bara en högtalare till och ett slutsteg till (Mono-slutsteg mao)
Sedan i slutet 60-tal och hela 70-talet invaderade japanarna europa med sina transistor-receivers och resten kan ni.
Teknik
Ja, jag tror jag inte kommer förbi det tekniska här. Ni vet nu vad stereoslutsteg vs mono-slutsteg är. (Fördelen är förutom plats för än mer strömkapacitet / effekt får man också bättre kanalseparation)
Vi har alltså historiskt 2 olika tekniker, rör vs transistor-teknik. Nu har också Klass-D gjort fullskalig entre och konkurerar med de traditionella Klass A/B och Klass A.
I rörens värld handlar det oftast om Push-Pull vs Single-ended lösningar o en massa olika slutrör typ: EL34, KT88, 300B samt hur många per kanal för att öka effekten.
Känns det rör-igt? :-)
Hur anfaller man denna teknik-frossa utan att grotta ner sig i det rent tekniska. Dels tror jag de av Er som är teknik-nördar kan detta redan och vi andra är inte så fashinerade av att bråttas med sådan läsning. Sedan är jag inte världsbäst på detta heller och allt går ju googla nuförtiden. MEN en aspekt är att ta med den ljudmässiga signaturen och anpassningen mot högtalare, det är svårare veta utan att testa, och det har jag.
Tänker vi delar upp problematiken med Transistor vs rör-teknik, så blir det lite tydligare.
Transistorer
Klass A:Tekniken har fördelen att den alltid matar ut max effekt och ser till att dynamiken hänger med i förstärkaren. Ren klass A brukar inte ge ifrån sig höga wattvärden men låter i regel mest naturtroget och med mindre distortion än Klass A/B.Man kan förstå tekniken om man tänker så här, det är full gas hela tiden och ju lägre volym du har, ju varmare blir slutsteget.
Klass A/B: Den vanligaste tekniken för att få mer effekt än Klass A och heller inte bli så varm och dra lika mycket ström .Mer effektiv mao. Man brukar köra lite Klass A för ljudets skull i början och sedan övergå till Klass B då det behövs mer effekt, watt.
Klass D: Allra mest effektiv och har sk swichade nätdelar och de kan vara digitala. Detta är den nyaste tekniken och i början lät de inte bra och brukade därför oftast användas till driva basar. Idag är detta kanske den "bästa" tekniken då de ljudmässigt erbjuder både rörens fördelar ljudmässigt och transistorns kraft, samtidigt..-Detta är framtiden mina vännaer, sanna mina ord.
Sedan har vi två olika varianter på transistorer som är värt nämna, Mosfet &
Mosfet: Genom att använda MOSFET-transistorer i utgångssteget fås ett slutsteg som har egenskaper som liknar rörförstärkarens, dvs en mjukare klippning av signalen vid överstyrning.
Samtidigt tycker jag Mosfet-transistorer ofta blir för snälla och gosiga i karaktären, men det gäller inte alltid och på senare år har man blivit bättre på att anamma tekniken bättre.
PNP / NPN - Vanliga och ovanliga transistorer som annars används, personligen gillar jag NPN-tekniken men det beror säkert på bygget runt om kring också.
Här är ett exempel på NPN och världklass i byggkvalitet: Edge NL10.1 Signature.
Dämpfaktor: förhållandet mellan belastningsimpedansen (högtalare plus trådresistans) och förstärkarens interna utgångsimpedans ." Detta indikerar i grunden förstärkarens förmåga att kontrollera översvängning av högtalaren, dvs att stoppa könen från att röra sig. -Här skryter många med att de inte har någon dämpfaktor, vilket jag anser är en lögn. Men är då en hög eller låg dämpfaktor bäst ljudmässigt? -Många high-end-tillverkare vill inte uppge hur de tänkt och gjort, men jag misstänker att ett mittemellan-värde är optimalt. Sedan kan man ju tänka sig, som lekman att slutesteg med hög effekt också har en högre dämpfaktor, men det är bara min gissning.
Rör-tekniken
Rörförstärkare, även kända som vakuumrörsförstärkare, är en äldre teknologi som fortfarande används och uppskattas av ljudentusiaster över hela världen. Dessa förstärkare använder elektroniska vakuumrör för att förstärka ljudsignalen. Rören ger en varm och behaglig ljudkaraktär med en distinkt harmonisk färgning. Men detta håller jag inte riktigt med om, det finns idag moderna rör-förstärkare som man lätt kan förväxla med bra transistor-förstärkare, ljudmässigt. DET som alltid skiljer rör-förstärkare vs transistor-förstärkare dock, är det övre registrets "flow" och naturlighet. Här kommer dock den nya tekniken Klass-D att närma sig med stormsteg.
Push-Pull :fungerar genom att ta den obalanserade (ensidiga) primärsignalen, dela upp den i ett balanserat par av två signaler som är 180⁰ ur-fas, och sedan driva två förstärkarenheter, en vid en effektiv fasförskjutning på 0⁰ och den andra vid -180⁰.
Single-ended:En enkeländad triod (SET) är en elektronisk vakuumrörsförstärkare som använder en enda triod för att producera en utgång , i motsats till en push-pull-förstärkare som använder ett par enheter med motfasingångar för att generera en utgång med de önskade signalerna adderade och distorsionskomponenterna subtraherade.
Med Push-Pull får man mer fart och fläkt, dynamik och så. Med Single-ended så blir det i regel mer tonalitet och värme men man tappar lite dynamik. (Detta är såklart grova generaliseringar)
De mest vanliga rören som vi tycker är bra: (OBS! Det finns många olika märken och kvaliteter samt gamla rör, och New Old Stock (NOS) att välja på som gör att karaktären kan ändras från ljus och öppet till mörkare och mer kompakt ljud och allt däremellan. Både kul och frustrerande)
Olika slut-rör
EL34: Ja, många klagar på dessa men jag gillar dem skarpt. Om du tror du vet hur dessa låter så kan jag rek dig att lyssna på en Audionote Kondo "Overture" som använder 2 st per kanal i en Push-Pull konfiguration. Här får man en klarhet som bästa 300B rören, men mer effekt och dynamik, 32 watt per kanal. Nu är ju det en integrerad förstärkare men poängen tror jag Ni fattar, för samtidigt sitter dessa rör oftast i de flesta gitarr-förstärkare också. Men jag ger Er några exempel till: Fezz Audio Silver Luna (Integrerad), denna prisvärda pärla kan en del trix. Du kan switsha mellan Pentod och triod-läge samt byta drivrör (förstegsrör) som påverkar ljudet än mer (70%) vs slutrören.
300B / 2A3: Ett mytomspunnet rör som ofta körs i singel-ended mode för att få fram dess vackra karaktär. Då blir det 8 watt per kanal. Ibland vill man ha mer effekt men ändå inte vara utan känslan av 300B rörets karaktär. Då kan man göra som Fezz och Jadis, Fezz Lybra ger då 15watt med dubbla 300B per kanal, SE. En annars himla fin och välljudande 300B-slutsteg är Air Tights ATM-300BR om härliga 9 watts välljud.
2A3 är vår lilla favorit, ger dock bara 3 watt, men med Fezz fina och strömstarka Mira Ceti (integrerad) så driver den det mesta och den ger klart mer knuff och drag i ljudet är 300B röret, som i sin tur dock ger en enormt fin ton och kropp i ljudbilden.
KT88: Är i mitt tycke det starkaste röret du skall använda om du vill ha effekt (KT120,170 osv som kommit på senare tid, bara för effekten, låter inte så bra enligt mitt tycke). Här kan man panga på med flera per kanal och köra Push-Push och helt plötsligt så får du lika mycket effekt som de häftigaste transistor-slutstegen. Men varför? Då rören i grunden i gillar laster, och då låter de inte heller lika bra och dä kan man med fördel köra transistor-slutsteg, i alla fall enligt min bok och erfarenhet. Så, att köpa ett rörslutsteg på 100 watt plus, är bara dumheter.
Bra exempel på ett prisvärt slutsteg med KT88 och lite power är Fezz nya Titania Power amp. Här får du dubbla KT88 per kanal vilket ger dig 2x45 watt, optimal uteffekt för rör. Men du kan också köpa ett till och köra i Mono-konfiguration och helt plötsligt har du 2x90 watt.
-----
Hur skall jag tänka angående effekt på slutsteget
Vad du behöver för effekt för att driva dina högtalare optimalt är beroende av högtalarnas verkningsgrad (dB) och rummets storlek i första hand. Sedan är verkligheten inte så enkel, för den nominella impedansen på högtalaren kan vara väldigt olika. I den bästa av världar är den helt rak, säg 8Ohm genom hela frekvensområdet (20-20,000 Hz) men så är aldrig fallet. Ju mer svängningar, högt och lågt, kan gå upp till säg 16Ohm ner till 1,5 Ohm ( 0 Ohm = kortslutning). Så ofta är ett hemmabygge ett elände driva för slutsteget, då man inte har så bra koll, samtidigt kan en högtalare som har väldigt låg värde på verkningsgrad ha en "snäll" impendanskurva och då helt plötsligt trivs rör-slutstegen väldigt bra. Harbeth är exempel på detta.
Högtalare som behöver mycket effekt för att låta bra är ex Avalon. Med deras Isis, som jag hört med mono-steg om 600 watt, tyckte en kollega att den högtalaren låter än bättre med 1000-watt. Ja, nu talar vi om extrema fall, men ändå.
Problematiken jag upplever med slutsteg med mycket effekt är att de blir så slöa i transienter och dynamik. Ett exempel på det är McIntosh som spelade på ett 1,2KW slutsteg som enligt mitt tycke lät klart sämre än dess lillebror om 600watt. (Att höra till saken så uppdaterade man ganska snart det större slutsteget till 1,25KW, de kanske hörde samma sak och rättade till)
Ett optimalt transistor-slusteg både effekt och ljudmässigt tycker jag Yamahas M5000 Mk2 är. 100 starka watt i 8 Ohm vilket gör den snabb och rapp, ändå inte för på eller för laid-back. På sann japansk maner högupplöst och luftigt glimrande topp. Basen är brådjup med bra kontroll. Här har man nog använt öronen en hel del för att nå en perfekt balans.
Ett annat märke, Gold Note, som anammat både Klass A/B och Klass D med jävulskt bra resultat och lyckats få båda teknikerna låta väldigt lika. GN har ju sin karaktär ( bra driv i basen och en god ton i mellanregistret utan att aldrig låta vasst uppåt, utan mer naturligt) Här visade det sig att karaktären inte kom från försteget P1000 utan från slutsteget PA1175 mk2. Detta steg ger 200watt per kanal i 8ohm och kan bryggkopplas om man behöver än mer effekt.
Bra Klass D slutsteg förutom Gold Notes PA10 är faktiskt TEACs AP-701 (som också går brygga för än mer effekt och välljud). Helt sjukt bra och prisvärt slutsteg som jag inte nog kan rekommendera. 125watt i 8Ohm, 230watt bryggat.
Gold Notes lilla Klass-D slutsteg PA-10, Tight utrymme för alla kontakter, men bra funktionalitet ändå, och samma höga kvalitet som stora PA-1175 mk2 steget.
Matchande högtalare
Högtalare som är lättdrivna i verkningsgrad, typ 95dB plus, är lämpliga att testa med rörförstärkare, speciellt de med låg uteffekt. Men högtalare är lite speciella, om vi tar våra Tonapparate så funkar dem fint med 2x3 watt, och gillar inte hög motkoppling och typ hög effekt-steg i allmänhet.
Däremot våra Hörning högtalare, ja, dessa lirar också fint med 2x3 watt men de fixar ett transistor-steg om 100watt med, ganska okänsliga. Detsamma gäller JBL som kanske behöver 30watt rör men lirar med 200watt transistor likaväl, hornen växer.
Här kommer egna preferenser in i bilden, hitta "dina" högtalare så bestämmer de ramen av vilka slutsteg som passar bäst.
Hur skall jag tänka angående kvalitet på slutsteget
Här har slusteget jobb åt två håll ( vi bortser från effekt) nämligen förstegets kvalitet, då slutsteget också har en ingående "förstegsdel" samt högtalarnas kvalitet. Jag måste erkänna att slutsteget är viktigare än jag kanske tidigare trott. Efter testat så mycket olika steg, tekniker, försteg och högtalare olika konstellationer så är det bara resignera. Slutsteget är en mycket viktig länk för att nå välljud och framförallt upp till den där magiska nivån.
Jag tycker dock inte man kan säga att någon teknik i sig är bättre än den andra, allt handlar om att hitta rätt balans utifrån högtalarnas krav. Jag nämnde de kräsna Avalon, men vi kan ta ett till exempel i andra änden, JBL L-serie. En mycket bra och prsvärd högtalar-serie som både jag och Mats gillar skarpt, MEN. Denna högtalare har ett tak, med det menar jag att du behöver inte köpa en högtalarkabel för 100K, då du inte kommer höra skillnad mot den för 25K, som är ungefär det tak, denna modell har. Så här finns ett tak på slutsteg i form av kvalitet, där du inte har nytta av det, däremot kanske mer effekt då gör större skillnad ljudmässigt. Allt sånt här skall vi dock hjälpa till med så du inte hamnar idiket och det inte blir kul längre. Musik och stereos skall alltid förknippas med glädje och njutning, glöm aldrig det.
Fördelar med transistor vs rör-slutsteg
Som tidigare nämnts, rören har en fördel i det övre registret, men är inte så bra driva laster så där vinner transistor-tekniken. I slutänden som också nämnts ovan, är det högtalaren som sätyter agendan på vilket slutsteg som är optimalt, vilken effekt och vilken kvalitet som behövs.
Varför Mono-slutsteg
Ja, då var vi där, många är idag så oroliga för att ha fler lådor så därav populariteten med integrerade förstärkare. Att men sedan tar klivet till för-& slutsteg och inser den ljudmässiga vinsten samt få den högre kvaliteten i allt är en sak. Men att sedan köpa och addera ett slutsteg TILL, varför då? -Ja, förutom mer effekt, får du mer ström och kontroll av elementen men framförallt får du en hörbar bättre kanal-separation. Så frågar du mig så är det (oftast) värt det, återigen, beroende på högtalaren. Ju "svårare" högtalare att driva, ju större är behovet och skillnaden.
Balanserade (XLR) kablar vs obalanserade (RCA) vad är bäst?
Denna diskussion kan bli lång, jag gillar obalanserat bäst av fler skäl, ett balanserat slutsteg använder dubbla antal komponenter och blir då dyrare tillverka/köpa med marginell ljudmässig förbättring (lite tystare, lite mindre distortion i bästa fall)
Så jag tycker inte man skall fokusera på detta överhuvudtaget, då det är så mycket annat som spelar så mycket större roll. Är man i det lägre prissegmentet är det en fördel med obalanserad konstruktion för prisvärdhet. Många gånger kan slutsteget ha en XLR-ingång men det är ändå ingen full-balanserad konstruktion (mest för kunden skall kunna koppla in sin befintliga kabel om så är).
Rent ljudmässigt (oftast) så ger en RCA lösning en smalare ljudbild men med en djupare soundstage och med XLR får du en bredare kanske lite större ljudbild. -Men ingen regel utan undantag. -Glöm hela denna dumma diskussion.
....
Slutsats
Slutsteg är en komplicerad historia i sitt eget kontext, men när man vet vad som skall drivas och var så blir livet enklare. När man sedan kollar inåt i systemet och ser vilken kvalitet övriga komponenter har så blir valet klart enklare.
Synergi: -Helt klart finns det fina synergier med att köra hela system med samma märke, vilket både Yamaha och Gold Note har möjlighet till. Men det är också ett sätt att säkra ett optimalt ljud med att åtminstone köra samma märke på för- & slutsteg, även om det går att hitta andra bra konstellationer också.
TQ Iridium 20: Detta är ett slutsteg gjort av min gode vän Colin Wonfor, designer och tidigare ägare av Tellurium Q och Magnum. Det roliga med detta slutsteg är designen med Klass A 20 watt i 8 ohm i single-ended mode men med transistorer. Låter fantastiskt men är ganska klent, så här krävs "lämpliga" högtalare. Många som hört detta lilla steg har blivit berörd av förundran över dess magi och realism.
Rör: Du behöver inte vara rädd för rör, att det skall vara så komplicerat, måste bytas, kostar mycket och blir varmt. -Nej, livet som rör-ägare är faktiskt ganska enkelt och trivsamt, faktiskt billigare än man kan tro om man lägger in alla parametrar.
Våra märken: Vi väljer det som vi tycker har kvalitet, känsla och ger något positivt samt är prisvärt i sin klass. Vi undviker gärna det som tillverkas i Kina om det är möjligt. Vi försöker också se till att våra produkter är lätta att matchas ihop på ett ljudmässigt bra sätt. Vårt mål är ju såklart se till att du får ett värde om 1+1=3.
Nästa blogg tänker jag spån lite om Integrerade förstärkare och det blir nog ganska lätt, nu när Ni kan allt om försteg och slutsteg.
Kontakta oss gärna om du har frågor och funderingar kring alla länkar en stereo består av. Vi är lika noga att bygga fina anläggningar oavsett prisnivå, faktum är att ju tightare budget, ju svårare få till en fin anläggning. Vi räds inte blanda in begagnat och vintage heller, för att nå bästa möjliga ljud till given kostnad. -Där har Ni min förstärkare just nu, Vintage & demoex, ibland måste man trolla för att nå magi.
En tvist kring modeller:
Här kommer lite bra exempel på slutsteg med olika teknik:
Klass A/B: Yamahas fin-lirare M5000 samt den mer drivna Gold Note PA 1175 mk2.
Klass A: Finns inte så många rena slutsteg med Klass A, jag använder vårt demoex TQ Iridium 20. Jag tycker denna teknik är bäst upp till 30watt, sedan blir det otympligt med storlek och värmeutveckling
Klass D: Här har vi två fina modeller i stallet, dels Gold Notes lilla men naggande goda PA10 med skönt driv. Sedan en favorit till, TEAC AP-701, båda går komplettera med ett extra för än mer power & välljud.
Rör: Fezz Audios nya slutstegsversion av den integrerade Titania, Titania Power, där får man bra med krut och välljud. Sedan har jag en favorit om man bara vill ha välljud, och har budget, Air Tights ATM-300R, med så härligt 300B-ljud, speciellt om man kostar på sig Western Electric rören. -Övriga sköna rörslutsteg vi har "in house" just nu är McIntosh klassiska MC275, ja, 2x75 watt och bryggbart. Sedan min personliga favorit om vi snackar USA, Conrad-Johnsons Classic 60, ja, 2x60watt.
